hopes & expectations
Fan vad jag lackar på förutsägbarheten. Konstant. Är det så jävla indie då?
Altså den grymmaste dagen sommarn 2008 var nog när jag, Robert, Patric, Hassel, Maria, Viktor o Adam var ute på Björkö (som tydligen är en ö?). Det var liksom den perfekta dagen på något vis. Vara gött bakis. Åta o bada. Sitta och käka pizza ute. Vara högt över staden.
Nu ska jag sluta hoppas på saker. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan. Men jag ska se till att hoppet hoppar ur min kropp. Tror allt hade varit mycket göttigare då.
Altså den grymmaste dagen sommarn 2008 var nog när jag, Robert, Patric, Hassel, Maria, Viktor o Adam var ute på Björkö (som tydligen är en ö?). Det var liksom den perfekta dagen på något vis. Vara gött bakis. Åta o bada. Sitta och käka pizza ute. Vara högt över staden.
Nu ska jag sluta hoppas på saker. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan. Men jag ska se till att hoppet hoppar ur min kropp. Tror allt hade varit mycket göttigare då.
Kommentarer
Trackback
